De Tjugofyra Timmarna i Vår Herre Jesus Kristi Lidande

De 24 Timmarnas Bitra Lidande av Vår Herre Jesus Kristus av Luisa Piccarreta, den Lilla Dottern i Guds Vilja

† Fjärde timmen
Från 8 till 9 KM †

Eukaristiska måltiden

Förberedelse före varje timme

Jesus, min sötaste kärlek! Eftersom Din kärlek till oss aldrig är nog för Dig, ser jag att Du stiger från bordet i slutet av den sista måltiden och sjunger med Dina kära lärjungar en tacksångshymn till Fadern för att botgöra skaparens otacksamhet. Så inser jag, o Jesus, att i allt Du gör och allting som kommer i kontakt med Dig har Du orden på läpparna: “Tack vare dig, min Fader!” Jag tar dessa ord från Dina läppar. Alltid och överallt vill jag säga: “Tack vare dig för mig och alla!” för att ersätta bristen på tacksamhet.

Min Jesus, Din kärlek är fortfarande inte stilla. Jag hör Dig kalla Dina lärjungar att sitta ner igen. Du tar en fat, omgör Dig med ett linne och kastar Dig ned vid fötterna på Dina lärjungar i sådant ödmjukt ställning att Du drager blickarna av hela himlen och förvånar den. Även apostlarna tittar på i andfådd spänning. Men säg mig, min kära, vad gör du? Och vad är detta handling av djupast ödmjukhet, en ödmjukhet som aldrig har setts och aldrig kommer att ses?

“O barn av människa”, svarar Jesus, kastad vid fötterna på apostlarna, "jag önskar bara deras själar¹, och med tårar planerar jag en list av kärlek för att binda dem till Mig. Med symbolen av ert vatten blandat med Mina tårar vill Jag rena deras själar från alla ofullkomligheter och förbereda dem att ta emot Mig i det stora sakramentet. Denna handling av rensning är så nära Mitt hjärta att jag inte vill lita den till änglarna eller Min Kära Moder. Jag själv vill rena apostlarnas själar för att göra dem värdiga att ta emot frukten av det saligmakande sakramentet. På så sätt vill Jag botgöra alla goda gärningar, men särskilt administrationen av sakramenten, som utförs i en ande av likgiltighet och inte i Guds Ande. Åh, hur många goda gärningar görs som ger Mig mer vanära än ära, som orsakar Mig mer bitterhet än glädje, som ger Mig död istället för liv!² Det är just dessa kränkningar som sorgar Mig mest. Min själ, räkna upp alla de kränkningar som begås mot Mig. Gör botgörelse med Mina handlingar av atonement för att trösta Mitt Hjärta, vilket är sänkt i bitterhet."

Min plågade Jesus! Ditt liv vill jag göra till mitt eget för att botgöra för så många synder. Jag vill gå in i de mest dolda hörnen av Er gudomliga hjärta för att med Era egna hjärtan botgöra för de kränkningar som inflicts på dig av dem som är dig närmast. Jag vill följa Dig i allt och, i enighet med Dig, gå till alla själar som vill ta emot Dig i eukaristin och gå in i deras hjärtan. O Jesus, med Era tårar och det vatten Du tvättade apostlarnas fötter med, låt oss tvätta de själs som ska ta emot dig. Låt oss rena deras hjärtan, skaka av stoftet de är smutsiga i och antända dem så att du kan vara nöjd med dem. När Du tvättar dina lärjungars fötter med kärleksfull iver ser jag på Dig och inser att en annan smerta genomborrar Ditt hjärta. Apostlarna representerar alla framtida barn av Kyrkan, men också i sin ofullkomlighet allt ont som skall ske i Kyrkan, därav hela följden av Era lidanden. Den ene symboliserar svagheter, den andre bedrägeri; den förra symbolen för hyckleri, den senare en överdriven kärlek till jordiska vinster. I Petrus finner vi de beslut som inte är fasta, många kyrkliga ledares synder; i Johannes svagheten av även Dina trognaste, ty han sov också in i Oljeberget efter att ha vila mot Ditt Hjärta, bara för att fly; i Judas alla apostater med allt de allvarliga onda som följer av apostolatet. Ditt hjärta översvämmas av smerta och kärlek. Eftersom du knappt kan mästa storleken på smärtan likväl som storleken på kärleken, förblir du vid fötterna hos varje apostel, gråter, botgör för var och en av dessa kränkningar och ber om styrka och fasthet för alla dem.

Min Jesus, jag förenar mig också med Dig och gör Dina böner och botgörelser till mina egna. Jag vill stanna hos dig, förena mina tårar med Era, så att Du aldrig ska vara ensam, utan alltid har mig vid Din sida för att dela dina lidanden.

Jesus, min kärlek! Jag ser Dig vid fötterna av aposteln Judas. Ditt andedräkt är tungt, du gråter och sumlar tyst. Du tvättar hans fötter, kyssar dem, trycker dem mot ditt hjärta. När din röst sviktar dig av smärta ser du på förrädaren med tårar i ögonen och säger till hans hjärta: "Min son, jag ber Dig med rösten av Mina tårar, gå inte vägen till helvetet. Ge Mig din själ, som Jag längtar efter, nedkastad vid dina fötter. Säg mig, vad vill du göra? Vad har du för avsikt att göra? Jag ska ge dig allt, bara förstör inte dig själv. O skona Mig denna smärta, Mig, din Gud!" Och igen och igen kyssar Du hans fötter.³

Min Jesus! När du erkänner hårdheten av hans hjärta krampas ditt ihop. Kärleken översvämmar dig, det verkar som om din styrka sviktar. Jesus, mitt liv! Låt mig hålla Dig upp i mina armar. Jag förstår att detta är kärlekens listigheter Du använder med hårdhjärtade syndare. Men medan jag förbarmar mig över Dig och gör botgörelse till dig för de förolämpningar du får av sådana själs, ber jag Dig låta mig vandra på jorden i enighet med Dig att erbjuda gåvan av Dina tårar till hårdhjärtade syndare så att deras hjärtan kan blidkas; Jag ber dig ge dem Din kärlek för att binda dem till Dig så att de inte längre kan fly från Dig. På detta sätt kommer du kompenseras för smärtan orsakad av Judas fall.

Jesus, vän och glädje av mitt hjärta! Jag ser att Din kärlek tar sin gång, drivande Dig med sig. Du stiger upp och närmar Dig bordet i längtan, där bröd och vin redan är förberedda för konsekrationen. Dina gudomliga drag antar ett uttryck så mildt, så älskvärt, som aldrig tidigare skådat blivit. Dina ögon skinner ljusare än solen, Din ansikte rodnar och blir strålande, himmelsk glädje leker omkring Dina läppar, Ditt hela yttre väsende antar Skaparenas majestät.

Jag ser Dig, min kärlek, förvandlad. Din gudomlighet skinner genom skalet av Din mänsklighet. Synen på Dig, aldrig tidigare skådad, fångar allas uppmärksamhet. Apostlarna grips av söt glädje och vågar knappt andas, din nådiga Moder finner Sig i anda vid Ditt bord för att beskåda underverken av Din kärlek. Änglarna stiger ned från himlen. Det är som om de frågade varandra: “Vad är detta? Är det inte kärleks överflöd, kärlekens vanvett? En Gud skapar inte ett nytt himmelrike eller en ny jord, men Han ger Sig själv ett nytt tillvaro genom att förvandla den förgångna materien av lite bröd och vin till kroppen och blodet av Hans mänsklighet.” O oupptagen kärlek! När alla lärjungarna är samlade kring Dig, ser jag Dig ta brödet i Dina heliga händer och erbjuda det Fadern. Jag hör Din sötta röst säga: "Helige Fader, tack för att Du alltid lyfter på Din Son. Helige Fader, arbeta med Mig. En gång skickade Du Mig från himlen till jorden för att bli människa i en jungfrus liv för att rädda Våra barn. Nu låt mig att "Ordet" må bliva kött i varje värd för att fortsätta frälsningen av människobarnen och vara livet till varje själ. Se, Fader, bara några timmar är kvar för Mig. Hur kunde jag vara så hjärtlös att lämna Mina barn ensamma och föräldralösa! Många är deras fiender, många deras lidelser, täta de mörkret i sina sinner, stor den svaghet av hjärtan som de underkastas. Vem ska komma till deras hjälp?

O J jag ber Dig, låt mig förbli i varje värd för att bevara livet av Mina barn, vara deras ljus, styrka och kraft. Var ska de annars gå? Vem ska vara deras guide? Arbetena av Våra händer är eviga, jag kan inte motstå Min kärlek, jag kan inte och vill inte lämna Mina barn ensamma."

Fadern rörs av Dina ord tända av kärlek och stiger ned från himlen. Nu är Fadern och den Helige Ande med Dig på altarbordet, min Jesus! Nu talar Du konsekrationsorden med en klar och imponerande röst. Utan att tömma Dig själv gör Du Dig närvarande i varje bröd och vin på ett sakramental sätt.

Min Jesus! Himlarna böjer sig ned och erbjuder Dig en akt av tillbedjan i den nya staten av djupaste förnedring. Nu är Din kärlek nöjd. Jag ser alla konsekrerade värdar på altaret fram till tidens slut. Men så många värdar är flätade med kransen av Ditt smärtliga Lidande, eftersom så många människor belönar överflödet av Din kärlek endast med överflöd av otacksamhet, ja, hårdför brott.

Jesus, hjärta till mitt hjärta! Jag vill alltid vara med Dig i varje tabernakel, i varje kalk, i varje Helig Värd för att kunna erbjuda Dig mina reparationer för alla kränkningar som Du lidit i kärlekens sakrament.

Jesus, jag betraktar Dig i den vigda värden, jag ger Dig en kyss på pannan med min tanke, där Gudomlighetens majestät är tronad, men jag känner också sticken från Din törnekrona. Åh, hur många själar det finns som inte skonar Dig för stick av törnen även i värden! Istället för att erbjuda Dig hyllningen av goda tankar kommer de med onda tankar. Du böjer Ditt huvud på nytt såsom under Din lidande och tar emot och utstår stungen från deras onda tankars törnstick. Min kärlek! Jag närmar mig Dig för att dela Dina lidanden. Ta alla mina tankar in i Din ande för att hålla borta de törnen som orsakar Dig så bitter smärta. Låt varje tanke av min slå samman med varje tanke av Din för att botgöra för varje ond tanke och därmed trösta Dig.

Jesus, mitt största gode! Jag ser den kärleksfulla blicken från Dina vackra ögon vänta mot dem som ställer sig inför Dig. Han kräver en kärleksfull blick i återvändning. Men hur många ställer sig upp för den saliga sakramentet och tittar på andra saker som avlänkar dem och därmed berövar Dig glädjen som en känslofylld blick skulle ha gett Dig. Du gråter, men mina kinder är också blötta av tår. - Min Jesus, gråt! Jag vill låta mina ögon sjunka ner i Dina. För att dela Ditt lidande med Dig och botgöra för alla de nyfikenas blickar erbjuder jag Dig mina ögon, som alltid bör vara riktade mot Dig.

Jesus, jag ser att Du lyssnar uppmärksamt på Dina skapningar för att trösta dem. De däremot säger sina böner till Dig utan andakt, vanemässigt och utan förtroende. Och Ditt hörande lider mer i denna värd än under Din lidande. Min Jesus, jag vill låta Dig höra alla himmelens harmonier, att förena mitt hörande med Ditt, att dela Dina lidanden, trösta Dig och göra botgöring.

Jesus, min liv! Jag ser Din allra heligaste ansikte blöt av blodsdroppar, missbildat och blekt. Dina skapningar ställer sig upp för det högsta utställda gode. Men istället för att ge Dig den ära som är dig vördigt verkar de som om de gav Dig smisk på kinden och besudlade Din ansikte med deras oanständiga beteende och otillbörlig prat. Som under Din lidande accepterar Du dessa kränkningar i frid och tålmodighet och utstår dem. Jesus, jag vill bringa mitt ansikte nära Ditt, inte bara för att vara objektet för den vanheder de visar Dig, utan också för att dela all Din smärta med Dig. Med mina händer vill jag rensa Din ansikte från besudelningarna, trycka Dig till mitt hjärta. Från hela min varelse skulle jag vilja göra så många delar och placera dem framför Dina ögon som det finns själar som hedrar Dig. Jag vill omvandla alla mina impulser och rörelser till liktant genuflexioner för att oavbrutet botgöra för den vanhelighet skapningarna visat Dig.

Min Jesus! När Du kommer till människobarnen i den saliga sakramentet tvingas Du lägga Dig ner på så många otuka, onda och hädiska tungor. Åh, hur bittert för Dig! Det verkar som om Du blev förgiftad av dessa tungor. Det är ännu värre när Du stiger ned i deras hjärtan. Om det vore möjligt skulle jag gärna ta emot dessa tungor för att omvandla alla deras syndiga tal, som kränker Dig så mycket, till lovord.

Jesu, mitt högsta gode! Jag ser din huvud så trött, utmattad och helt upptagen av din kärleksfulla verksamhet. Säg mig, vad gör du? Och Du svarar: "Mitt barn! Jag måste bo i den vigda värden från morgon till kväll för att smida kedjor av kärlek. När själar kommer, binder jag dem till mitt hjärta. Men vet du vad de gör då? Många bryter sig loss med våld och river i bitar mina kärlekskedjor. Eftersom dessa kedjor är bundna till mitt hjärta, lider det plågor som är obeskrivliga. Genom att bryta mina kedjor, upplöser de min kärlekens arbete, låter varelser sätta kedjor på dem och använda dem för sina ändamål. De gör det till och med i Min närvaro. Sådant beteende sorgar Mig så mycket att Jag skulle dö av smärta om Jag befann mig i ett tillstånd som kunde lida." - Hur jag lider med Dig, min Jesu! Ditt hjärta utsätts för så mycket plåga. Så frågar jag Dig att lägga på mitt hjärta de kedjor som andra bryter, att betala Dem med min kärlek och trösta Dig för de kränkningar själar inflicterar på Dig.

Min Jesu! Så mäktig och kraftfull är elden som brinner i ditt hjärta att du vill ge utlopp åt dess lågor och skicka pilar av kärlek mot hjärtan. Många, dock, avviker dem och sänder tillbaka med pilar, spjut och projektiler av kallhet, luktighet och ogillande. Hur mycket anledning Du har, min Jesu, att gråta bittert över detta! Nu se mitt hjärta förberett att ta emot inte bara de kärlekspilar som är menade för mig, utan också dem andra själar avvisar. Jag ska botgöra för kallheten, luktigheten och ogillandet Du får från dessa själar.

Jesu, jag kyssar din vänstra hand och vill därmed botgöra för alla olagliga framsteg och oanständiga gärningar som sker i Din närvaro. Jag ber Dig att alltid hålla mig nära Ditt hjärta. Ära vara Fadern...

Jesu, jag kyssar din höger hand och med den vill jag botgöra för alla sakrilegier, inklusive de som begås av präster som firar i en oanständig tillstånd. Hur ofta tvingas Du, min kärlek, att stiga ner från himlen in i ovärdiga händer och hjärtan! Även om det är motbjudande för Dig att finna Dig själv i sådana händer, tvingar Din kärlek Dig att göra detta igen och igen. Ja, några av Dina tjänare upprepas Din Passion, upprepar Guds mord med sina synder och sakrilegier. Jesu, jag blir skräckinförd bara att tänka på det. Men ändå placerar Du Dig själv i de ovärdiga händerna, precis som Du placerade Dig själv i judarnas händer under Din Passion. Som ett mildt lamm väntar Du återigen döden, men också omvandlingen av de ovärdiga tjänarna vid altaret.

Jesu, hur Du lider! Du letar runt efter en hand som ska frigöra Dig från dessa blodstänkta händer. Om du hamnar i sådana händer, ber jag dig, kall på mig. Som botgöring vill jag omge Dig med änglarnas renhet, sprida Din egna dygder runt omkring Dig, ta bort Ditt motvilligt att vara i sådana händer. Jag vill öppna mitt hjärta för Dig som en plats för frälsning och tillflykt. Och medan Du bor i mig i den heliga kommunionen, ska jag be till Dig för prästerna, att alla må vara värdiga i Din tjänst.

Jesu, jag kyssar din vänstra fot och vill därmed göra botgöring för dem som tar emot Dig vanligtvis utan den rätta själsläget. Ära vara Fadern...

Jesus, jag kyssar Din högerfot och vill därmed göra bot för dem som endast tar emot Dig som en hån. O, om de vågar att göra detta, då ber jag Dig att upprepa underet Du verkade på centurionen Longinus. Såsom Du helade hans själ och bevägrade honom genom att röra vid honom med det blod som strömmade från Ditt genomborrade hjärta, så också, genom Din sakramentala beröring av de onda, förvandla känslorna av förakt eller hat till kärlek och hånarna till älskare. Ära vare Fadern...

Jesus, jag dyrkar och lovprisar Ditt goda hjärta, i vilket alla kränkningar samlas ihop. Jag vill göra bot för Dig för alla kränkningar mot den Allraheligaste Sakramentet, att ge Dig människors kärlek som en gengäldelse för Din kärlek och dela med Dig på all Ditt lidande. Ära vare Fadern...

Jesus. Om någon kränkning skulle undgå min bot, lås in mig i Ditt Hjärta och i Din Vilja som i ett fängelse, så att jag kan göra bot för varje kränkning. Jag ska också be Din Allraheligaste Moder att alltid ha mig hos Sig, så att jag tillsammans med Henne kan bota allt och alla. På detta sätt skall vi låta de bitra vågor som människor översvämmar Dig med flyta bort från Dig.

Min Jesus! Kom ihåg att även jag är en eländig, syndig skapelse. Lås in mig i Ditt hjärta och med kärlekens kedjor gör inte bara av mig Din fånge, utan binda också all min tanke, allt mitt känslo- och viljeliv, mina händer och fötter till Dig, så att jag ingen annan hand eller fot har än Dina. Låt Ditt hjärta vara mitt fängelse, kärlekens kedjor mina bojor, Din eld min föda, Din andedräkt min. Må Din Allraheligaste Vilja vara stångarna som hindrar mig från att gå ut ur mitt fängelse. Så skall jag känna inget annat än eld och se ingenting annat än lågor. Jag ger Dig mitt liv. Medan jag är hos Dig i fängelset, ska Du ha Din frihet i mig. Är det inte Ditt syfte när Du insluter Dig själv i Hostian att få Din frihet från de själar som tar emot Dig, så att Du kan utfolda Ditt liv i dem? Nu välsigna mig som ett tecken på Din kärlek. Ge min själ den mystiska kärlekskyss som jag glädjer mig åt i Din omfavning. Ära vare Fadern...

Sötaste Hjärta av Jesus! När Du stiftade Den Allraheligaste Sakramentet och såg med Ditt andliga öga de skrikande otacksamheterna och förolämpningarna från Dina varelser, drog Du Dig inte tillbaka. Även när Du är sårad och genomträngd av bitterhet, förtjälar Du allt i Din kärlekens oändlighet. Efter att ha undervisat Dina lärjungar och tillsatt dem att göra vad Du gjort, vigde Du dem till präster genom att ge dem makten att viga. På detta sätt tänker Du på alla präster samtidigt och skapar ett medel för botgörelse av allt.

Vid slutet av den sista måltiden tar Du dina lärjungar med Dig och går till Getsemane, där Din lidande skulle börja. Jag följer Dig överallt, min Jesus, för att hålla sällskap med Dig i trohet. När Du vandrar längs vägen vill jag göra bot för alla själar som lämnar Kyrkan med spridda och distraherade tankar; jag vill också be Dig att ge ljus och nåd till de prester som inte alls nyttjar sig av de heliga handlingarna eftersom de inte gör rätt bruk av nådens medel.

Reflexioner och övningar

av S:t Fader Annibale Di Francia

Jesus är dold i Hostian för att ge liv åt alla. I Sin doldehet omfamnar Han alla århundraden och ger ljus till alla.

På samma sätt, genom att gömma oss i Honom, kommer vi med våra böner och botgöringar ge liv och ljus till alla, även till kätterna och de otrogna, eftersom Jesus utesluter ingen.

Vad ska vi göra i vår gömma? För att bli lika Jesu Kristus måste vi gömma allt i Honom, det vill säga tankar, blickar, ord, hjärtaslag, känslor, önskningar, steg och handlingar; även våra böner – vi ska gömma dem i Jesu Böner. Och liksom den älskande Jesus omfamnar alla århundraden i eukaristin, så kommer också vi att omfatta dem. Genom att klänga till Honom blir vi tanken på varje sinnes tanke, ordet på varje tungas språk, önskemålet på varje hjärtas begäran, steg för varje fot och handlingar med varje arm. Genom detta kommer vi att avleda alla onda saker från Jesu Hjärta som alla skapelser skulle vilja göra mot Honom, försökande ersätta det onda med allt gott vi kan göra, så att det tvingar Jesus att ge frälsning, helighet och kärlek till alla själar.

För att svara på Jesu Liv måste vårt liv vara fullständigt anpassat efter Hans eget. Själen måste ha avsikten att finnas i alla tabernaklerna i världen för att kontinuerligt hålla Honom sällskap och ge Honom kontinuerlig lindering och botgöring; och med denna avsikt utföra alla dagens handlingar. Det första tabernakelet finns inom oss, i vårt hjärta; därför måste vi vara mycket uppmärksamma på allt det goda Jesus vill göra i oss. Många gånger, när Han är i vår sälja, låter Jesus oss känna behovet av bön. Åh, det är Jesus som vill be och vill ha oss tillsammans med Honom, nästan identifierar sig själv med vårt röst, våra känslor och allt vårt hjärta för att göra vår bön en med Hans egen! Och så, för att hedra Jesu Bön, kommer vi att vara uppmärksamma på att ge Honom allt av oss själva, så att den älskande Jesus kan lyfta sin Bön till himlen för att tala med Fadern och Förnya i världen effekterna av Hans egen Bön.

Vi måste vara uppmärksamma på varje enskild inre rörelse, eftersom den goda Jesus nu låter oss lida, nu vill ha oss i bön, nu placerar oss i ett inre tillstånd och sedan i ett annat, för att återupprepas sitt eget Liv i oss.

Låt oss anta att Jesus placerar oss i omständigheten att öva tålamod. Han får så allvarliga och många kränkningar från skapelserna, att han känner sig driven att tillkalla straff för att slå skapelserna. Och här ger han oss möjlighet att öva tålamod. Och vi måste hedra Honom genom att bära allt med fred, precis som Jesus gör. Och vår Tålmodighet kommer att riva ifrån Hans händer de straff andra skapelser drar från Honom, eftersom Han kommer att utöva sin egen gudomliga tålamod inom oss. Och liksom med tålamodet, så också med alla övriga dygder. I sakramentet utövar den älskande Jesus alla dygder; från Honom ska vi dra mod, lydnad, tålmodighet, tolerans, ödmjukhet och lydnad.

God Jesus ger oss Sitt Kött för föda, och vi ska ge Honom vår kärlek, vilja, begär, tankar och känslor till Hans näring. På detta sätt kommer vi att tävla med Jesu Kärlek. Vi skall låta intet annat komma in i oss än Han; därför måste allt vad vi gör—allt måste tjänstgöra för att nära vår älskade Jesus. Vårt tänkande måste mata det Gudomliga Tänkandet—that is, tanken att Jesus är dold i oss och vill ha näring av vårt tänkande. Så genom att tänka på ett helgonaktigt sätt matar vi det Gudomliga Tänkandet. Våra ord, hjärtaslag, känslor, begär, steg, gärningar—allt måste tjänstgöra för att nära Jesus. Vi måste placera avsikten att mata skapelserna i Jesus.

O min Sötta Kärlek, denna timme transsubstanterade Du Dig själv till bröd och vin. O snälla, o Jesus, låt allt jag säger och gör vara en kontinuerlig Konsekration av Dig i mig och i själarna.

Min Sötta Liv, när Du kommer in i mig, så skall varje hjärtaslag, varje begär, varje känsla, tanke och ord känna makten av den Sakramentala Konsekrationen på ett sätt att, genom att vara konsekrerad, allt mitt lilla väsende kan bli som många hostior för att ge Dig till själarna.

O Jesus, min Sötta Kärlek, må jag vara Din lilla hostie för att innesluta i mig, likt en Levande Hostie, allt av Dig.

¹ Inledningsvis den av apostlarna

² Genom varje dödssynd, så även genom varje ovärdig kommunion, blir Frälsaren enligt Aposteln Paulus ord, återigen korsfäst, alltså som det vore, levereras igen till döden.

³ Se “Den Mystiska Staden av Gud”, av Maria av Agreda. Vol. II, T.II, B.6, C.10.

Offer och Tacksägelse